Stipendiefonden

Robert Fresk berättar om hur fonden startar

"Jag hade - och har fortfarande - äran och nöjet att vara ordförande i den kurs som en gång lade grundplåten till Stipendiefonden. Därför vill jag återigen påminna om att man kan och bör söka stipendier. Så här gick det till vid starten!

Inför firandet 1958 av kursens 10-årsjubileum väcktes tanken på en fond för att belöna skogsmästares forskning och vidareutbildning. Sagt och gjort: 20 man och 50 kr var blev en tusenlapp (50 kronor var en bra slant på den tiden, det året var min månadsinkomst 2 869:50). För att göra det hela stiligare skulle vi överlämna en skär tusenlapp till förbundet, men nån sådan fanns inte att uppbringa på posten i Skinnsberg, utan vi fick fara upp till Fagersta.

På kräftskivan höll jag sen ett litet tal och "startade" fonden, visade upp tusingen som kursens startpeng, lade den i en hatt och skickade runt så att alla skulle få känna på en så stor slant. När hatten kom tillbaka hade summan växt så att jag hade nöjet att överlämna 1005:80 till förbundets kassör. Vi har sen fyllt på vid senare jubiléer. Det bestämdes att utdelning först fick ske då fonden vuxit till 3 000, men tack vare ett generöst bidrag från skogsmästaren Tryggve Svanberg, skaparen av AB Skogsbruksmaskiner, kunde det första stipendiet delas ut redan året därpå. Och nu vid årsskiftet 1995/96 var fonden uppe i 874 000 med en utdelningskapacitet nästa år på ca 20 000, sedan en del av avkastningen kapitaliserats."

"Jag vill därför vädja till alla kurser som framöver fyller 10, 20, 30 40 o sv att ge ett bidrag till fonden. Mina kollegor kursordföranden får gärna ta det här som en utmaning: Vem blir bästa kursen? Det går förstås bra för enskilda skogsmästare att sätta en slant på förbundets postgiro 16 47 19-7 (ett tips: vår 50-lapp år 1958 motsvarar i dagens löneläge 450 - 500 kr)."

Hämtat från Skogsmästaren nr 2-1996